Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gjorde ock intryck på alla de närvarande. Men general
Czarnecki ville dock icke så lätt ge sin sak förlorad.
“Besinna dig, unge man! “ sade han. “En polsk
adelskrona är väl icke så alldeles att förkasta, helst om
den uppbäres af motsvarande gods och länderier.... och
med den krigsduglighet, som jag vet att du besitter, torde
val polska kronMtherrens kommandostaf en gång komma
att bäras af din hand. Är detta allt icke värdt ett
ögonblicks eftertanke ?u .
“Med hvilken rättighet, general,u utbrast Johan
knappast mera mäktig sig sjelf, umed hvilken rättighet fören J
detta språk? Finnes väl någon svensk, som varit nog
glömsk af sitt land och sitt namn, att han låtit besticka
sig .... En gång för alla, general, den adelskrona, ni talar
om, eger för mig intet lockande, och den polska
fältherre-stafven skulle endast då hafva något värde, om den gåfves
mig af Sveriges konung. Yi äro fattiga i mitt hemland,
det är sant, men vi hafva ännu icke lärt oss att blifva
förrädare. Tag mitt lif.... det är nu i edert våld, men
låt mig dö utan att skymfas i min sista stund!u
Några ögonblick gingo, hvarunder generalen tankfull
lekte med guldtoffsarna på sitt sabelfaste. Att döma af
den beundran, som var att läsa i de kringstående
offi.ce-rames blickar, alla söner af denna ridderliga, men
olyckliga nation, som efter den storm, hvilken utgick från den
svenska konungen Carl X Gustaf, egentligen aldrig mera
återvann sin forna magt, — att döma af dessa blickar
och efter dem sluta till generalens sinnesstämning, skulle
man hafva väntat, att af honom fa höra ett uttalande af
dessa känslor till förmån för fången. Men detta inträffade
icke. Yäl tycktes han träffad af Johans vädjande till hans
ridderlighet, men skenbarligen var det för ögonblicket något,
som gälde för honom mera än ära, för hvilken fångens ära
måste stå tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
