Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yill gå i döden för min kärlek, och när han drog bort
utan att förstå, huru kär han var mig, då svor jag en dyr
ed, att jag ej skulle bära qvinnokläder, om jag icke kunde
vinna hans kärlek, eller ock dö. Jag har sedan dess följt
min frände i kriget, och alltid har jag hoppats att jag
skulle möta honom, men det har aldrig lyckats mig, förr
än nu, då han med ens står framför mig såsom fånge och
dömd att dö, om han icke ....“
“Om icke hans kärlek till eder räddar honom.... ja,
ja, kanske hafven J rätt fröken, jag förstår mig ej derpå,
men att så leka med sitt lif, som J nu gören, det har man
sagt mig vara ett brott mot Gud.“
“Du skulle då icke vilja offra ditt lif för den du
älskar ?“
“Visst vill jag det, fröken, om Herren kräfver ett
sådant offer för hans lycka, men icke är det en Gudi
behaglig geming att söka döden, om ens kärlek blir o tes var ad
och försmådd. Se, jag skulle väl söija, om jag visstjB att
hans tro tillhörde en annan, men i hans sällhet skulle jag
dock finna en ersättning.... Jag kan icke fatta en kärlek,
som fordrade hans olycka såsom vilkor för sin lycka.“
“Förunderliga flicka .... jag förstår dig icke. Hvad
har val lifvet för värde, då det förlorat sin sol, och
kärleken är ju lifvets sol... .“
“Det är Herren, som råder öfver menniskans lif, och
den börda han lägger menniskan uppå, den måste hon bära!“
De enkla orden gjorde en underbar verkan på den
stolta, polska fröken. Hon satte sig ned på den af Anna
lemnade fönsterbänken med händerna sammanknäppta i sitt
sköte* och hufvudet nedlutadt mot barmen, och hennes öga
hvilade tankfullt på den med guld stickade björnhuden,
hvilken betäckte denna del af golfvet. Några ögonblick
förflöto, men så reste hon sig upp och fattade åter Annas
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
