Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick i den häftigaste oro upp och ned i det lilla
rummet. Att tänka på flykt, fann han vara en dårskap;
om han också lyckades komma ut, hvart skulle han vända
sig, då huset och gården hvimlade af polackar och alla voro
uppmärksamma på det hus, der generalen bodde. Det var
en olycka i olyckan att hans fängelse just blifvit förlagdt i
generalens högqvarter. Och han försjönk i en tröstlös
förtviflan.
Då öppnades dörren till hans fängelse, och när den
åter stängdes, stod en qvinnoskepnad framför honom. Hon
var klädd i små purpurröda stöflar med sporrar af silfver
och bar om lifvet en kort lifrock fodrad med hermeliner.
De svarta, rika lockarna föllo ned öfver hennes skuldror,
kring hvilka hermelinsbrämet smög sig så afundsjukt, men
dock blottande tillräckligt för att visa en barm, hvars
hvithet täflade med brämets.
Johan stannade och såg på den sköna uppenbarelsen,
och en stund förflöt, innan han kunde göra sig rätt reda
för, hvem det var, som stod inför honom. Hans Öga möttes
af en blick på en gång öm och fast, smaltande och hård.
Det var som en blixt på hans ödes himmel. Strålande och
praktfall som den, stod företeelsen der framför taflans
nattsvarta bakgrund .... skulle den blott lysa och dö, eller
skulle den döda?
“Du känner mig väl?“ sporde den sköna.
“Ja väl... . huru skall jag väl glömma eder, som en
gång räddat mitt lif?“
“Det är min önskan äfven nu!“
Johan sprang fram och fattade hennes hand, och i
hans öga brann en eld, som kom blodet att rusa till, den
älskandes kinder och barm.
“Ljufvare musik har ej mitt öra hört, sedan jag första
gången hörde trumpeterna smattra i min konungs läger
efter att hafva lemnat edert slott. O, säg det än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
