Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den simple ryttaren steg lika hastigt uppåt som herr
Lars Månsson, och tiderna skiftade. Studenten kunde
besöka Lars Månssons hus såsom likstäld med hans barn.
Der rådde dock alltid en viss högdragenhet hos mannen af
pennan, hvilken med all sin duglighet hade det hos
uppkomlingar mer eller mindre framträdande felet att vilja
grunda sin lycka och sin vidare fortkomst på de förnämes
förord. I afseende på sina döttrar, hvilka alla utmärkte
sig genom en ovanlig skönhet, hade han blott ett syfte —
det att få dem förnämt gifta. Anna var ett bland de yngre
barnen, och den förtrolighet som snart uppstod mellan henne
och ryttaresonen, och som utan att de sjelfva märkte det
utspann sig till en kärlek, hvilken tilltog i styrka, ju mera
sällan de råkade hvarandra, undgick icke faderns skarpa
blick, och han förbjöd studenten sitt hus. Det var då, som
i Johans bröst det beslut utvecklade sig till mognad, att
han som så många andra skulle med svärdet skapa sin
lycka, vinna adlig sköld och hjelm och sålunda i allo ej
blott jemnställd med sitt hjertas brud, utan besittande
vil-koren, som i faderns öga voro oeftergiHiga, kunna upphinna
och vinna hennes hand.
Han hade, när han skildes från Lars Månssons hus,
icke talat vid Anna, och med den tidens stränga seder icke
ens satt i fråga att förskaffa sig ett hemligt möte, något
som hade varit lika förolämpande för henne som för honom,
men när det regemente, till hvilket han hörde, red ut ur
Riga, hade han sett Anna på den höga trappan till faderns
hus, och hennes blick var så trofast, ehuru ögat var fullt
af tårar, och hennes hand låg så betydelsefullt tryckt mot
hennes hjerta, att det behöfdes icke mera för Johan att
vara viss om hennes kärlek.
Allt det der drog nu fram för hans själ, der han stod
med armarna i kors lutad mot den tillbommade dörren,
hvilken ledde till det angränsande rummet. Han befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
