Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Elfssons hustru (Gustaf Wasas räddarinna). Poem af Anna A. Med illustration af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men från förtrycket älskadt fosterland.
Snart vidt kring nejden, öfver berg och dalar,
Om nnge Gnstaf Erikson man talar.
Hans rykte växer, och hans stjerna strålar
På Nordens himmel med en härlig glans,
Men i dess sken historiens genius målar
Kringom din enkla bild sin eklöfskrans;
Och strålarna från Gustaf Wasas stjerna
De återfalla på de bladen gerna.
Ditt namn är glöm dt, men icke så ditt minne,
Du vann i en sekund odödlighet;
Dig för ditt “spadslag“ tackar hvarje sinne,
Så länge Sverige än af frihet vet.
Att handla vist, att råd i nöden finna,
Den konsten kan du lära Nordens qvinna.
Försvunna äro huslighetens dagar,
Med utländskt kram man höljer inhemsk nöd,
Och qvinnan “håller tal“ och “stiftar lagar,“
Om än hon skaptes för att.... grädda bröd.
Dock än till handliug torde någon duga,
Som sitter okänd i... . “Sven Elfssons“ stuga.
Kringom mig ängens friska blommor dofta,
Och skönt är lifvet i naturens famn;
När der jag hvilar, tänker hjertat ofta
På ädla sinnen och på stora namn;
Då springa toner fram ur hjertegrunden,
De klinga nu för dig i aftonstunden.
Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
