Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Edvard Carlsund af August Blanche. Med Carlsunds porträtt i stålstick och afbildning af pansarbåten Garmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta upptogs som uppenbar’sidovördnad mot lärdomssätet
och tillskyndade Carlsund en högtidlig skrapa af dekanus.
Den tiden kallades handtverksmästame for “brackor“ och
gesäller och lärgossar ansågos endast vara till for att fa
stryk af de “fria studenter
Och icke stort bättre var det inom andra
samhällsklasser, synnerligast de improduktiva. En dag, t. ex.,
arbetade Carlsund i Göteborg på en ångbåt, tillhörig
framlidne kommerserådet Wijk. Yid hamnen mötte han då en
kamrat från akademitiden, nyutnämnd underlöjtnant vid
artilleriet, grefve, baron eller något ditåt. Carlsund
hel-sade vänligt på den unge martissonen och räckte honom
broderligt sin hand; men denne, som såg framfor sig en
arbetares rock och en hand, passande for rocken, studsade,
vände ryggen till och aflägsnade sig med en snabbhet,
värd ett pris vid de olympiska spelen.
Men nu ville sig ej bättre än att den unge krigaren
samma dag var bjuden på middag hos kommerserådet Wijk.
Der finner han ett par engelska ingeniörer, men äfven en
svensk, densamme han nyss icke kände, men nu ganska
* väl kom ihåg. Han fick en tråkig middag, helst samtalet
fördes på engelska, ett språk som vår hjelte icke förstod.
Han försökte att med ett tillskrufvadt småleende närma
sig Carlsund, men möttes af en blick, kallare än
vanilj-glacen han hade framför sig, och långtifrån lika lättsmält
som den.
Måhända daterar sig derifrån Carlsunds obenägenhet
för uniformer i allmänhet, nära nog lika stor som hans
motvilja mot ordensband. Han skulle förr hänga sig sjelf
i ett sådant, än tillåta ett sådant hängas på hans bröst.
Det borde alltid vara så. Det snillrika borde aldrig fjeska
för det fadda, det odödliga aldrig buga sig för det dödliga.
Detta torde vara tillfyllest för att karakterisera den
man, hvars verk äro alltför bekanta och erkända för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
