Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkfest. Skizz af Mattis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härefter sade han sitt namn och skakade hand med
både bagaren och bagerskan, hvilka tackade honom för
besväret och förklarade att han var en dugtig karl, |om
så lätt och raskt hade kunnat bära hem flickan, nagot
som Utter inom sig besvarade med den önskan, att vägen
hade räckt ifrån Söder tull ända upp till Kungsholmen.
Härefter blef han ombedd att emellanåt titta upp igen,
och sedan han tackat och sagt ja, begaf han sig utaf, helt
yr i hufvudet.
Ifrån den dagen såg och talade han stundom med
Anna Gren; men så roligt som första gången blef det dock
aldrig mer; ty dels kände han sig så tafatt och förlägen,
när hon såg på honom, att han nästan aldrig kunde säga
någonting, som det var värdt med, och dels var hon
om-gifven af andra, som sågo honom öfver axeln och skrattade
åt honom.
Hvad Anna sjelf beträffar, så var hon visserligen en
i botten ädel och högsinnad flicka, men härjemte fanns hos
henne det vanliga begäret att endast hålla ögonen på skalet
af tingen, och som Jacob ej kunde sätta sitt vackra,
hederliga hjerta utanpå rocken, så förblef Anna i okunnighet
om hans värde. Hvad hon deremot fattade så mycket
bättre var hans löjligheter, och när hennes öfriga beundrare
skämtade öfver och skrattade åt soldaten, så deltog hon
deri ganska ofta. Utter, som härvid emellanåt var
närvarande, tycktes föga bry sig om, att man gjorde sig lustig
öfver honom, utan satt stilla i sin vrå, förnöjd öfver att
fa betrakta Anna; men någon gång hände det likväl att
kämpablodet sjöd öfver, och då var det någonting i hans
utseende, som kom hans värsta vedersakare att tvärtystna.
Också hade Utter, om än ingenting annat som ingaf respekt,
åtminstone ett par de väldigaste knytnäfvar, om hvars
förvånande styrka Annas förnämste friare, skräddare Berg,
kunde vittna; ty han hade i flera minuter hängt i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
