Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minnesblad af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du vill icke dricka, märker jag,“ skrek Henrik och
kastade innehållet af sitt glas midt i ansigtet på Olle.
Denne rusade upp; men i detta kritiska ögonblick
slog någon armarna om Olle och höll honom stilla.
“Ären J galna kamrater; skolen J förstöra vår glädje
genom gräl?“ ropade Gustaf åt dem. “Det der kunde
duga, då vi voro skolpojkar; men som studenter passar det
icke och allra minst i dag.“
“Bort allt hvad oro gör,
Bort allt hvad hjertat qväljer,“
sjöng Gustaf med så komisk effekt, att han ånyo framlockade
skallande skrattsalvor och friden återställdes sålunda.
Med en mindre behaglig känsla vaknade Gustaf på
morgonen efter den glada aftonen.
Han hade alltid varit en flitig och ordentlig gosse,
som aldrig tillåtit sig några utflykter och var således ovan
vid ett pokulerande, sådant som den föregående aftonens.
Han kände sig ganska olustig, då han lyfte hufvudet
från kudden.
Han vände och sträckte på sig.
Att ligga saknade han lust för; men att stiga upp
var icke heller roligt.
“Skall du aldrig vakna, din sjusofvare,“ ropade en
röst till honom.
Gustaf reste sig och kastade en blick omkring rummet.
Vid fönstret satt Olle, med armbågarna stödda mot
bordet och hufvudet lutadt i händerna. Framför honom
låg en uppslagen bok.
“Hvad ser jag! studerar du bibeln?“ sporde Gustaf.
“Nå, än sedan, jag ämnar blifva prest,“ svarade Olle
vresigt.
“Du!“ utropade Gustaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
