Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silhouetter af under sednaste året bortgångna personligheter af C. H. Rydberg - Lipman Lipmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Llpman Llpmanson.
Samma dag som Fåhraeus, den 2 Oktober 1867,
bortgick ännu en ädel och framstående personlighet till den.
eviga hvilan. Det var rektorn vid mosaiska
församlingens i Stockholm goss-skola, Lvpmanson.
Född i Aalborg på Jutland 1815 egnade sig
Lipman-son, efter att hafva erhållit sin uppfostran uti den utmärkta
judiska friskolan i Köpenhamn, att börja med åt ett
handt-verk, hvilket han dock öfvergaf på kallelse från Stockholm,
der han 1836 fick anställning såsom kantor vid mosaiska
församlingen. Genom rastlös flit och studier på egen hand
bragte den medellöse ynglingen det snart så långt att han
kunde inträda såsom lärare vid samma församlings skola,
vid hvilken han slutligen blef rektor. Det är således till
honom större delen af den nu lefvande yngre generationen
af Stockholms judar står i tacksamhetsskuld för sin första
bildning, och det var han som med lif och eld danade
dem till goda och fosterländskt sinnade medborgare, på det
att de måtte bli värdiga och kunna ha anspråk på den
fullkomliga likställighet med landets kristna invånare, som
äfven förr eller senare måste bli judame till del.
Lipmansons verksamhet inom mosaiska församlingen
var för öfrigt ganska omfattande. Han var föreståndames
sekreterare och själen i alla församlingens allmänna företag.
Orädd för arbete öfvertog han ofta det lönlösa. “Det
liksom tycktes honom“, säger en af hans minnestecknare*),
“att arbetet, derför att det blef betaldt, vore mindre värdt.
Han trodde på lönen deruppe.“ Hans parentatorer ha icke
ord för sin tacksamhet mot den bortgångne vännen för den
*) Tack och farväl, uttalade vid rektor L. Lipmansons bår i
kapellet å mosaiska församlingens nya begrafningsplats den 4 Oktober
1867, af Axel Lamm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
