Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silhouetter af under sednaste året bortgångna personligheter af C. H. Rydberg - Bernhard von Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mögenhetsvilkor sätta honom i tillfälle att genom vidsträckta
resor utvidga sina kunskaper och knyta bekantskap med
Europas största ryktbarheter inom snillets och konstens
verld. Hans ungdomliga målningsförsök ingifva hopp om
uppstående af en Josua Reynolds eller von Bredas like;
hans små musikaliska kompositioner bli sin tids
favoritmelodier; hans poetiska förstlingar mottagas med stor
välvilja af både publiken och kritiken; hans tragedier
för-värfva honom främsta rangen bland Sveriges
dramatiskteatraliska författare. Han upphöjes i adligt stånd; han
intager den akademiska fåtöljen; alla landets lärda och
vittra samfund tillegna sig honom; han blir hofmarskalk,
friherre, hedersdoktor i Upsala, öfverstekammarjunkare,
se-rafimerriddare.. . Och som helsan är det förnämsta af
allt jordiskt godt, njuter han, jemte alla sina
ofvanupp-räknade fördelar, äfven den af kroppsligt välbefinnande
in i ålderns dagar och till sista stunden denna själem
heka, som han så skönt beskrifvit, förtröstansfullt blickande
in i det okända kommande i medvetandet om “en verksam,
gagnelig och skuldlös lefnad“.
Ty detta är det i sanning stora och berömliga hos
von Beskow, att han icke ett ögonblick hvilade på sina
lagrar, att han icke betraktade sina diplomer såsom
qvit-tenser eller bref på dispens från vidare verksamhet i det
sannas och skönas tjenst, utan tog sina hedersledamotskap
såsom lika många nya forpligtelser att efter måttet af sin
bästa förmåga gagna, upplysa och förnöja. Så tillkommo
dessa värderika bidrag af hans hand till de samfunds
annaler hvilka han tillhörde, så denna lysande rad af
biografiska och historiska skildringar, hvilka i stilens klassiska
renhet och ädelhet knappt ega några motstycken inom
något lands litteratur, von Beskow var slutligen äfven
mecenat. Icke blott i sin egenskap af Svenska akademiens
allmoseutdelare, äfven för egen räkning understödde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
