Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silhouetter af under sednaste året bortgångna personligheter af C. H. Rydberg - Abraham Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abraham Mankell.
Efter prisutdelaren en prisbelönt, och så är vårt galleri
fullständigt!
Carl Abraham Mmkell var född år 1802 i
Christi-ansfeld i Nordslesvig och hade erhållit sin uppfostran vid
dervarande brödraförsamling, vid hvilken hans fader var
organist och musiklärare. Han kom 1823 till Sverige, med
hvilket land han räknade slägtskap genom modren som
var svenska, och fick samma år anställning såsom sånglärare i
Clara skola i Stockholm; året derpå blef han organist i Clara
församling, 1826 musikdirektör vid gymnasium och 1833
sånglärare i Nya elementarskolan. Alla dessa befattningar
innehade han ända till sin död och utvecklade under deras
utöfning mycket nit och kärlek för sin sak. Han var
äfven under åtskilliga år lärare vid Musikaliska akademiens
läroverk, vid Hillska skolan å Bamängen, i Wallinska
flickskolan och i Tyska lyceum. Skicklig exekutör på
flera instrumenter har han vidare verkat för den
musikaliska bildningen i vårt land genom anordnandet af en
mängd musikaliska tillställningar, genom utgifvandet af
egna och andras kompositioner till betydligt antal och
i smakfullt urval, samt såsom skriftställare. Han var den
förste som här i hufvudstaden höll föreläsningar öfver
musikens historia och den förste som härstädes lät uppföra
medeltidsmusik. Om artisternas och litteratörernas
pensions-förening inlade Mankell stor förtjenst genom anordnandet
af några storartade kyrkokonserter till förmån för denna
vackra anstalt. Han arrangerade ännu några sådana för
andra välgörande ändamål. Åt kyrkomusiken offrade han
sin helsa, då han fördjupad i sina svärmerier vid orgeln
glömde att det ännu icke fanns någon värmeapparat i
kyrkan och sålunda ådrog sig den gikt, som under nära halfva
lefhaden var hans följeslagare; ja, man kan säga att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
