Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtebolycka. Poem af Wilhelmina till en illustration af J. A. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tomtebolycka.
Amalienborgs Tomte till H. K. IJ. Kronprinsessan af Danmark.
Eäds icke för mig: jag ju vandrar så tyst,
Så varligt, i hvalf och i gångar.
Från muren, den än ingen månstråle kysst,
Jag leende bilder uppfångar.
När unga furstinnan, med rosor på kind,
Framilar så lätt, som när morgonens vind
Skall blomstren med daggperlor smycka,
Då hviskar jag: Tomtebolycka!
Man aldrig har sett mig på gator och torg:
Jag hatar och afskyr dem alla.
Se’n sekler jag dväljs i Amalienborg,
Dm tomte man plägar mig kalla.
Och tilldrar sig något, som der väcker fröjd,
Så skyndar jag fram, ifrån djup, eller höjd.
Om ringar ett brtfdfinger smycka
Så hviskar jag: Tomtebolycka!
Jag tassar så tyst, med min lykta i hand.
En visa jag ville väl sjunga
För henne, prinsessan från grannames land,
Den glada, den täcka, den unga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
