Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En res-tur från Stockholm till Göteborg. Kanaliter. Vers och prosa af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxelö-sund i Nyköpings-skärgården, dito en liten bit af
Östersjön samt Bråviken, som i likhet med Bantingarna
magrar och afsmalnar allt mer och mer och omfattas
slutligen af Wikbo- och Östgöta-landet. Yill man åter igen
icke vistas på däck, så kan man opåtalt gå ned i sin hytt
och göra som jag:
Ty jag somnade sött,
Som en menniska gör,
Då hon känner sig trött
Och då ingenting stör,
Eller ingen har stött
Hennes goda humör;
Ty då är det förbi
Med att uthvilad bli.
Då är sinnet förstördt,
Då är allting kuijöst —
Då är helvete löst!
o. s. v.
Morgongryning. Slätbaken, fult namn! står som en
spegel (jag hade så när sagt akterspegel) med några små
molnbilder som flugfläckar på spegelglaset. Jag stack min
nattmössa utom fönstret för att utröna temperaturen, innan
jag gick upp på däck. Försigtigheten bjuder sådant på
ångbåtsresor. Jag är dessutom rädd för oväder till sjös.
“Det år icke i min väg, sa1 flundran, drogs upp på land.61
(”Ack, hvad för en usel koja 1”)
Klockan redan klämtar fyra,
Skepparn har sin morgonrast.
Skutan knogar som en myra
Rastlöst med sin tunga last.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
