Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En res-tur från Stockholm till Göteborg. Kanaliter. Vers och prosa af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om du oss regerar
På sådana grunder,
Så är ingen under
Att folk emigrerar.
Kom åter och gif 088 ditt strålande dop,
Och låt inte Ericsson få alltihop!
Min poetiska utgjutelse gjorde hvad den kunde. Solen,
som förmodligen fann sig knuffad, kom strålande fram ur
de tjocka molnen, då vi landade vid Trollhättan och en
skara passagerare vandrade till de brusande fallen för att
häpna och beundra. Yi gingo sedan genom skog och mark
ned till slussarne, dit vår ångare, som för sin ovighet icke
kunnat gå samma väg som vi, hade begifvit sig sjöledes.
Den väg vi tågade var förtjusande med de herrligaste
ut-sigter. Jag trodde till en början, att vägen var beströdd
med pudersocker från något liberalt sockerbolag, men fick
vid närmare undersökning reda på att det endast var
sågspån som vi larfvade uti. Mjukt var det emedlertid och
ganska behagligt för ömfotade bergvandrare.
Trollhättan har jag ej åtagit mig att beskrifva. Jag
skulle dertill åtminstone behöfva två år, och så länge har
jag ej tid eller kappsäck att stanna. Jag har dessutom
min egen åsigt:
Trollhättan af ingen besjungas kan,
Af den orsak — att det inte går an.
Af ingen artist den målas kan:
Han tog sig vatten öfver hufvu’t han.
Och derför vet jag så väl som ni,
Att den lyckas bäst — som låter bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
