Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 1. “Blacken wille medh honom fahra“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elins Guldstycken.
Saga från Erik XlV:s tid, berättad af Bias.
1. “Blacken wi\le medh honom fahra11.
(Svensk folkvisa.)
Det yar en yacker vårafton år 1563. På landsvägen,
som norr-ifrån ledde till Stockholm, syntes en ung ryttare
och bredvid honom en flicka till fots. Hästen var liten
med tjocka, långhåriga ben, stor, öfver ögonen likt en
slöja nedfallande pannlugg, ölsopps-färgad hud och djupt
nedlutad hals, så att mulen nästan snuddade vid marken.
Föga högre suto två stigbyglar, så långt nedspända, att
de påtagligen voro mera beräknade för en långbent ryttare
än för en så liten häst. Ryttaren var också en lång räkel
med den lilla hästen inklämd mellan två smala,
skinnbyx-beklädda ben. Derofvan satt bålen rak och styf i sadeln,
krönt af ett hufvud med långt linfärgadt hår, nedhängande
åt .sidorna samt prydt med en spetsig dalhatt. Tredje
bladet i klöfverblomman var den unga flickan, en fager
dalkulla med högklackade skor, högröd kjol och ännu
hög-rödare kinder. Händerna voro nästan lefverbruna, men
små och mjuka, och hals och panna voro desto hvitare.
Det ljusa håret nedföll efter rygg och axlar i tre långa,
tjocka flätor. De blå ögonen blickade med så oförstald
tillgifvenhet på den långa räkeln, att mången riddersman
kunnat afundas denne hans lycka. Allt emellan klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
