Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aquedukten vid Håfverud och Dalslands kanal. Ett utkast af V. S., med illustration af Rob. L. Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rema. Ett oredigt, uppifrån ljudande sorl, snarlikt
kraxandet af en flock skator i ett rönnbärsträd, kommer oss att
lyfta npp hufvudet och. se, minsann, ha vi icke hela
sällskapet samlade deruppe i den pittoreska paviljongen på
klippspetsen till höger... ni ser den sjelf mycket tydligt på
illustrationen. Oaktadt det långa afståndet skönja vi
fullkomligt engelsmannens kikare, som stödd mot paviljongens
räcke tar sig ut som ett miniatyr-batteri på en
fästningsvall, tyskens gråsprängda skägg vajar för vinden som
slarf-voma på ett åkerspöke och vid paviljongens fot se vi en
grupp artister fördjupade i att afteckna den herrliga
ut-sigten. Dit upp måste vi också! Yi äro nu inne i
kanalen och hoppa i land på den i klippan utsprängda
trottoi-ren, betrakta med nndersåtlig vördnad konung Carls i
klippan framför oss inhuggna namnchiffer, minne af
kanalens invigning den 19 September 1868, då som bekant den
kungliga familjen färdades denna väg, bege oss öfver
aquedukten till den motsatta stranden och komma på en ytterst
romantisk skogsväg efter några minuters språngmarsch
lyckligt och väl äfven vi upp till den märkvärdiga paviljongen.
En af vårt lands talangfullaste landskapsmålare Axel
Nordgren har härifrån tagit en vy af aqvedukten och det
orargifvande landskapet, hvilken tafla sistl. år var utställd
i Göteborg och, om vi ej misstaga oss, äfven der inköptes.
Ett präktigare motiv för en tafla, än denna utsigt, hvilken
i romantisk naturskönhet väl kan mäta sig med den
verlds-berömda från paviljongen vid Trollhättan, kan man också
knappast tänka sig. Till venster den lugna, spegelklara
“höljen“ med sina lummiga strändor, till höger den icke
mindre romantiska sjön Åklången, hvars glittrande vågor
sakta plaska mot sammetslena, skogsomkransade, grönskande
gräsmattor, hvilka tyckas aldrig ha blifvit trampade af
menniskofot och mellan dessa båda den evigt larmande
oroliga forsen, hvilken liksom skummar af raseri öfver sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
