Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiggare och tjufvar. Poem af Lea till en genretafla af J. A. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ihärdig är (dermed vinnes de sköna)
Och ler i sitt skägg åt en enfaldig höna,
Som tystnad och längtan tillräckliga tror:
“Sträck upp dig, han “skrockar", res modigt på kammen,
Spring framom de andra, hit hufv’et af skammen,
Ty “korn eller knäpp“ af oss sjelfva beror!“
Och flickan hon bryter sin snöhvita kaka,
Ger hälften de tiggande gäster att smaka
Och gömmer så hälften bak ryggen så tryggt,
Och medan hon gifver, barmhertig och fagerj
En räf uti hönshamn på hin sidan tager
Och springer sin väg i den vildaste flygt.. .
Der står den bestulna med hönsen på backen
Och gråter att ej ha fått ögon i nacken,
Och, stackare liten, väl gråta hon må,
Ty: om som en Venus i skönhet hon skattas,
Då ögon i nacken en flicka det fattas,
Så är hon ej vålskapad riktigt ändå.
Sen der sens moralen, som taflan er lärde;
Jag tror väl, J sköna, hon eger sitt värde
Och att, som jag sade, hon målats för er.
Om tiggare komma, de äro blott lufvar
Och aldrig ett solgrand för mera än tjufvar,
Och nej bör man ge dem, men ingenting mer.
Dock — taflan och råden J snart skolen glömma
Och sucka och svärma och älska och drömma
— När motstod ett hjerta väl kärlekens lag —?
Ett tiotal flyktar — och nitti bland hundra
Af er skola återse taflan och undra
Och hviska: “den flickan var dum — liksom jag ..
Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
