Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristina Nilsson som Ophelia, af — ed —. Med konstnärinnans porträtt i stålstick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina Nilsson
som
Ophelia.
(Med konstnärinnans porträtt i stålstick).
Man säger att vår tid är ej poetisk
Och bjuder ej på några äfventyr,
Att prosan är i verlden så frenetisk
Att hvaije spår af högre lyftning flyr,
Och att man på det högsta är estetisk,
Och sig om form, men ej om ande bryr;
Men uti detta, som i mycket annat,
Har i villfarelse all verlden stannat.
Ar det prosaiskt, att från ringa koja
En genius sig bryter väg i glans,
Och skakar af sig fattigdomens boja
För att eröfra sångens gyllne krans?
Att i en verld der miilioner stoja
Lättsinnigt fram i nöjets yra dans,
Ett litet okändt barn från höga norden
Ar allas älskling, allas stolthet vorden?
Ar det prosaiskt att för sina fötter, —
De stackars fötter som i Smålands skog
Hon sårade mot stenar och mot rötter
När med fioln till marknaden hon drog —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
