Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Svensken kommer och tar dig!“ Ett reseminne från Prag, upptecknadt af Frans Hodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Böhmen är en kitteldal, något högland, så att
druf-vorna ej gifva drickbart vin“, säger gubben Palmblad i sin
skolgeografi, om jag ej missminner mig; men den
erfarenheten måtte han icke ha inhemtat på platsen, att döma
efter de stora annonspuffar, som, då man kommer från
Dresden, börja bli synliga redan vid böhmiska
gränsstationen Bodenbach och sodermera framskymta öfverallt på
husknutar, i jemvägsvaggoner och i tidningar.
“Utomordentligt goda böhmiska viner serveras till utomordentligt goda
priser“ läser man litet hvarstädes, och fastän saken rör
sig kring vin, vattnas det riktigt i munnen på den resande.
Som sagdt, jag sträckte mig i sängen — det var på
morgonqvisten — och drömde om alla himmelrikets fröjder
i ett land, der drufvor växa på trän och man blott
be-höfver gapa, för att bli salig, då jag plötsligt spratt till
och ropade: “Herein!“ — dertill föranledd af en stark
knackning på dörren. Låset vreds omkring och på
tröskeln stod en munk, görande korstecknet med ena handen
och framräckande en sparbössa med den andra.
Aldrig glömmer jag det intryck denna syn gjorde på
mig. Det var första gången jag såg en munk lifs lefvande,
och till på köpet var jag ensam med honom mellan fyra
väggar. Detta bleka ansigte, denna lurande blick, denna
kala hjessa, dessa knotiga fingrar och den långa bruna
kåpan med det framför magen dinglande radbandet — allt
i förening utöfvade på mig en känsla af både häpnad och
fasa. Hade jag varit litet mera yrvaken än jag verkligen
var, skulle jag bestämdt ha ropat på hjelp.
“Hvad är det fråga om?“ sporde jag och reste mig
upp mot hufvudgärden.
Den oväntade gästen gjorde ånyo ett korstecken,
mumlade en bön mellan tänderna, framräckte sin sparbössa och
slutade med att anhålla om en skärf.
“Hvem skall den tillfalla ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
