Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde i fängelset (till en tafla af Perséus) af — ed —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saknar han dock mest af alla, —
Bittra, heta tårar falla
I det vida skägget ner.
Tyst! då hörs man nyckeln vrida
Uti dörrens lås, och vida
Slås den upp af väktarhanden,
Och sin Karins drag han ser.
Upp han far till hennes möte,
Kärligt mot sitt ömma sköte
Trycker barn och maka han.
Fången nu är konung åter,
Och af helig fröjd han gråter,
När i qvalets dystra timma
Han de kära åter fann.
Suckar tona, kyssar brinna,
Maka, mor och älskarinna
Ar hans Karin nu igen.
Och i stundens ljufva tjusning,
Lägger sorgen en berusning,
Lägger saknaden ett vemod,
Som än mera höjer den.
Undrande ser upp den lille
Till sin fader, som han ville
Fråga: hvarför gråter du?
Ack, det späda barnets öga
Spårar framtids lott så föga; —
Att han sjelf skall fridlös irra,
Anar icke han ännu!
Men den blick som fången fäster
Uppå sina kära gäster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
