Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Julius Axel Kjellman-Göranson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket var i sina dagar kärt hållet hos inånga och ännu
är omtyckt i vida kretsar, der man för den moderna
utländska litteraturens alster ej redan hunnit glömma de
inhemska produkter, som för ett eller ett par tiotal af år
sedan påträffades i nästan hvaije bildad t hem.
Julius Axel Kjellman-Göranson var mångskrifvande,
hvarfbr han äfven ibland begagnade pseudonymer, såsom
“Nepomuk“, “Norna Gäst“ m. fl. Genom denna rika
produktivitet blef han en ytlig skriftställare, i hvars alster
man sällan skådade någon koncentrerad verldsåskådning.
De voro deremot merändels lätt skrifha och derför
fängslande. Så vidt vi veta, uppträdde han först offentligen
som diktare i Mellins bekanta kalender “Vinterblommor",
år 1837 och följande åren. Dessa dikter utgaf han sedan
samlade under titeln “Smärre Dikter“, 1837, då de väckte
någon uppmärksamhet. Men poesien var ej hans egentliga
“force“, hvaremot den korta berättelsen, eller obundna
skizzen, var hans rätta element. Af hans poetiska alster
må derför här i förbigående blott nämnas “Kung Carl
Johans Drapa“ (1844) och “Sånger i Gethsemane“ (1866),
samt en från tyskan öfversatt halft mystisk dikt “Walter
och Amaranth“ (1855), af den bekante Oscar von Redwitz.
Hans första berättelse var “Kärlekens Seger“, som
utkom år 1846 i ett snart upphörande romanbibliotek
“Hejmdal“. Boken, som är skrifven efter det då modema
franska mönstret, har till hjeltar en svensk, en norrman,
en dansk, en finne och en ryss. Derefter kastade K.-G.
sig på romanen, utgifvande “Abednego eller den siste
Folk-ungen“ (1846—47), hans största, men derför ingalunda
bästa verk, 3 delar; “Den blifvande konungen“ (1847)
och “Trollets son“ (1848), 2 delar. Ehuru lästa med
bifall, lyckades dessa romaner likväl icke gifva sin
författare den popularitet, som deremot blef hans obestridda
egendom genom berättelsesamlingame “Svenska Smålynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
