Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Euphrosyne Abrahamson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyars hem hon tillbragte sin studietid. Hennes
medlär-jungar yoro lärarens egna barn, dottern Caroline och sonen
Leon. Duprez’ hem yar ett sångens och musikens
residens, dit de lyckliga, som der kunde vinna tillträde, gema
drogo, för att förfriska sitt sinne i toner, af hvilka den
svenska konstnärinnans ej voro de som anslogo minst.
Genom Duprez erhöll hon engagement vid Teatre de
Oriente i Madrid, der hon under en kolossal triumf
debuterade som Elvira i “Ernani“. Hon var under hela den
tid hon vistades i Madrid publikens synnerliga gunstling
och vann i den ett välkommet stöd mot de kabaler och
intriger hvilka äro hemma bakom kulisserna och i
garderoberna.
Redan frejdad, erhöll den unga sångerskan följande
året engagement vid k. k. teatern i Wien, der hon vann
flera triumfer, men äfven en, som blef qvinnans seger öfver
konstnärinnan, i det hon samma år (1859) gaf sin hand
och sitt hjerta åt grosshandlare Aug. Abrahamson i
Göteborg, samt dermed för alltid lemnade scenen.
I den nya krets, i hvilken hon nu inträdde, vann
hon äfvenledes rika segrar genom sin älskvärda qvinlighet
och sitt goda hjerta, hvilket klappade varmt för den
be-höfvande. Hennes hem yar dessutom en medelpunkt för
tonkonstens hemmavarande eller besökande adepter i rikets
andra stad.
Hon invaldes år 1868 till medlem af musikaliska
akademien. Glädjen öfver denna utmärkelse fördystrades likväl
snart af svåra lidanden, hvilka nedkastade henne på den
bädd, hvarifrån hon aldrig mera skulle resa sig. Under
plågorna bibehöll sig dock hennes själ frisk: tanken på
engeln, som snart skulle komma och lösa hennes jordiska
band, blandade sig med ifver för den betydande skara af
behöfvande, som varit van att njuta af hennes gifmildhet.
“Glöm ej mina fattiga!" hviskade hon ännu, dålifyetsmög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
