Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Gustaf Fredrik Liljencrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant i arméen, då konungaskiftet inträdde och Oscar I
besteg tronen. Liljencrantz utsågs af honom till
tjenstgö-rande förste hofmarskalk, och tog derföre, följande året,
1845, afsked från militäryrket. Sin nya befattning skötte
han med denna punktlighet och samyetsgrannhet, som
utgjorde framstående drag i hans karakter. Något kärf,
föreföll han stundom så sträng, att det yäckte missnöje. Det
rykte för yä! långt drifven hushållsanda, som man på sin
tid gema yille tillskrifva kung Oscar och hans gemål,
härledde sig yäsentligen från den månhet om sina
“principaler", L. ådagalade i hofföryaltningen. Och yi minnas i
detta fall mer än ett drag, hvilket uttolkades som en viss
småaktighet. Men Liljencrantz ville, att ett konungahus i
ett fattigt land skulle lefva, såsom det höfdes — och kände
det gamla ordspråkets sanning, att “många bäckar små göra
en stor å“. Konung Oscar ansåg sig också sjelf stå i stor
förbindelse hos Liljencrantz för de väsentliga tjenster, han
i ekonomiskt afseende beredde honom och hvilka satte
honom i stånd att oaktadt stigande utgiftsanspråk kunna
utan synnerliga anslagsfordringar vidmakthålla ett förmöget
konungahus.
at 1849 tillträdde han landshöfdingebefattningen inom
Stockholms län, hvilken han bibehöll i 18 år, hvarunder
han visade sig särdeles verksam för sitt län, både der det
kunde komma an på en landshöfding att ingripa och
annars, i det han intog en viss patriarkalisk öfverhöghet,
hvilken man underkastade * sig, ofta till sin fromma. Han
visade deri största noggrannhet i tillämpningen af
författningar och kunde härigenom visserligen råka i delo med
en eller annan; men rätten, såväl den juridiska som
moraliska, erkändes dock oftast, vid närmare eftersinnande, vara
på hans sida.
Som ledamot af adeln vid många riksdagar uppträdde
han på riddarhuset för alla frågor, hvilka han ansåg vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
