Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Gustaf Fredrik Liljencrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, utan att något kraftigt steg togs för dennas
upprätthållande.
På 40:talet yppade sig ett visst lif inom kyrkan.
Fordringar på en mera kristlig anda i det allmänna
lefnadssättet, i stället för den blott bokstafliga
bekännelsetron, fömummos och framträdde med allt större kraft. De
"kristligt sinnade" närmade sig hvarandra och bildade en
"inre mission", för att verka till förmån för ett frommare
lefnadssätt inom statskyrkan, under det att en annan
riktning sökte att spränga dennas band. I nämnda inre
mission var Liljencrantz själen, likasom det till stor del var
genom hans försorg som sagda missions pionier inom
pressen och hos allmänheten, "Fridsbudbäraren", kom till stånd
år 1847. Den inre missionen med dess pietistiska schablon
mötte dock ifrigt motstånd och jemväl misstro, emedan man
i densamma såg en viss sträfvan att efter ny-lutheranskt
eller katolskt mönster binda det allmänna tänkesättet genom
inflytelse på familjen och annorledes, hvaraf en
kyrklig makt skulle uppstå, hvilken kunde på ett oroande sätt
hämma den utveckling till äkta protestantisk
bekännelsefrihet, som är ett folks lifsluft. Kortligen, man befarade
hierarkiska tendenser bakom fromheten och det var ej
utan, att man på grund af den "konungske"
hofmarskal-kens och landshöfdingens ifver för saken ville spåra
missionens rötter i drottningens bönkabinett, med någon
biktfaders fysiognomi bak krucifixet. Denna föreställning var
naturligtvis oriktig, men delades likväl tillräckligt allmänt,
för att man skulle finna sig nödsakad att år 1856 upplösa
föreningen. Men i stället bildades "den evangeliska
fosterlandsstiftelsen", i hvars styrelse och verksamhet grefve
Liljencrantz äfven deltog, såsom alltid välmenande och med
en öfvertygelse, hvilken visste att draga till sig anhängare.
Att han under allt detta måste utstå mången
storm-hvirfvel från dagopinionens och pressens sida var naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
