Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Sven Renström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mening, och kämpade manneliga i många frågor af stor
vigt för det allmänna, såsom t. ex. i frågan om den fria
räntan, hvari han både uppträdde som motionär och talare.
Sina anföranden utarbetade han alltid sjelf hemma
skriftligen, lärde sig dem derpå utantill och föredrog dem sedan
muntligen i ståndet, hvarefter de trycktes i
riksdagshand-lingarne, utan att någonsin så mycket som ett jota deri
af honom ändrades. I stort som i smått var konsten “att
justera" ett en gång fattadt omdöme honom främmande".
Renström hade alltid ytterst anspråkslösa
lefnads-vanor. Hans klädsel var för våra dagar, då svensken
böljat i en af utländingar anmärkt grad sätta vigt vid
drägtens prydlighet, "under medelmåttan". Föga kunde
någon, som ej kände den gamle, i honom ana millionären.
Det fanns säkerligen få, om ens någon, af bokhållarena på
hans firmas stora kontor, som, i fall vi undantaga en
elegant våning och ett prydligt ekipage, kunde uppvisa ett
så billigt hushållskonto som principalen.
Den gamle anlitades naturligtvis ofta med
namnunderskrifter på listor för än det ena, än det andra välgörande
ändamålet. Skref han på, skedde det mestadels med
motvilja; ej derför att han ville vägra att understödja en god
sak eller torka lidandets tår, utan derför att han ville
med sina kapitaler åstadkomma något stort, som kunde
verkligt och med framgång gagna kommunen. Mer än en
gång kunde han få höra sig kallas hjertlös och hård.
Men han log. Hans hjertlöshet, hans hårdhet voro till
deras egen fördel, som hedrade honom med dessa epiteter.
Ända till sina sista dagar följde han med det största
intresse och med oförsvagade själskrafter det allmännas
angelägenheter, och var städse framför allt en varm vän af
alla de inrättningar och organisationer, som i hans
samhälle kommo till stånd för arbetsklassens höjande. Önskan
att kunna härtill i stor mån medverka var hans lifsger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
