Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingalif af Skoglar Wästfelt. Med 2 illustrationer - 4. En Giljarefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden som fången och värnlös sett le åt döden och faran,
frukta ett möte med Freya, kärlekens gudinna, såsom man
med sanning kan nämna den barske Leyras fagra och
hjertegoda, fast kanske något stolta dotter ?“
“Lätt är det sagt af opröfvad man, Erik Jarl, men hade
du någon gång fastat din håg och stode du efter åratals
förlopp redo att slutligen i ditt hjertas sak vädja till
nornan, då skulle du ock icke göra detta utan oro,
blandad kanske med hopp, påminnande dig visdomens ord i
Havamal:
“Flickors ord bör man aldrig tro: deras hjertan äro
som hvälfvande hjul och svek ligger i bröst deras“.
“Dessutom, sannt sade du: Ingeborg är stolt och det
är dock hennes faders blod som runnit för min hand“.
“Men, Yagn Åkesson, denne fader har aldrig bemött
henne annat än med kärlekslöshet, stundom hårdhet, såsom
då han ville nödga den knappt femtonåriga jungfrun att
träda i brudsäng med en sextioårig gubbe, min fader Håkan
Jarl; hon kunde ej vara så starkt fästad vid honom.
Dessutom: Torkel Leyra föll för sin egen ursinniga
hämd-lystnad och var sina gerningars lön värd, ty föga enligt
med mannabragd synes mig vara att dräpa värnlösa fångar
och du gjorde endast hvad yttersta nödvärn bjöd. Det
står äfven i Havamal: “Fäll furor i stormväder“, det har
du gjort som en man vid Hjorungavågor; “ro sjön i lugn“,
det lära vi nu fl göra härinne i fjorden sedan vinden
mojnat ut; samt slutligen: “tala med din käresta om
qväl-len“ och dertill komma vi just lagom; ty, se der, huru på
bergens spetsar det ena Baldersbålet efter det andra
flammar upp, och bedrager jag mig icke, finna vi Ingeborg
med siria tärnor deruppe vid den tända elden på fjellet,
som reser sig öfver dalen och Leyras gård, och då,
fosterbroder, skall jag, om det behöfs, bli din böneman, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
