Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingalif af Skoglar Wästfelt. Med 2 illustrationer - 4. En Giljarefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den starke Thor, men det sker när bågsträngen klingar,
pil och kastspjut hvina och svärdshuggen hamra mot brynja
och hjelm. Yagn Åkesson vill visserligen deijemte lära
mig och säger att det skall vara ljuft att dyrka Freja,
den sköna, hvars väna bild han sedan flere år lär sluta
inne i trofast barm; men jag har hittills varit trög att
fatta hans lärdomar. Man tyckes bäst lära denna dyrkan
af fagra "mör och derföre (vänd till den djupt rodnande
Ragnhild) hafva vi skyndat hit till Balders offerflammor.
Ingeborg. Yalkommen min och min faders vän: Erik,
Jarl af Norge!
Ragnhild (varmt). Yalkomna!
jarlen. Yi voro två; är det blott en som far ert
välkomstord, stolts Ingeborg?
Yagn Åkesson låter åen strålande blicken sänka sig
och den sträckta handen sjunka.
ingeborg (med stolthet). Yälkommen kan icke mina
läppar helsa min faders baneman!
jarlen. Er fader, Ingeborg, var sin egen baneman;
han uppbar med sin död frukten af en föga berömlig
ger-ning, och blott till yttersta nödvärn och sjelfforsvar fälldes
han af min fosterbroder Yagn Åkesson.
vagn. Och om edra läppar blott ha hårda ord för
mig, Ingeborg, hvad säger då ert hjerta ?
ingeborg. “Deraf hjertat är ftillt talar munnen!“
Erik Jarl, som härunder närmat sig Ragnhild, för henne
under lifligt samtal något åt bakgrunden.
vagn Åkesson. Ye mig! det är då sannt hvad
Hava-mal förtäljer: “Flickors ord bör man aldrig tro: deras
hjerta är såsom hvälfvande hjul och svek ligger i bröst
deras“. Det afskedsord ni sade till min tröst, då jag för
mer än tvenne år sedan af de oblida nornor jagades bort
från er sida, de voro blott tomma ord utan hjertats mening,
och dock hafva dessa ord så troget, med outplånlig rune-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
