Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hansson och hans häst. Teckning ur folklifvet af Anna A. Med träsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppe i åldermansgården på backen sitter vid det öppna
fönstret vår vän Pers moder och tittar med nyfikna
blickar utåt vägen. Hvad det är grannt i stugan! Eent är
der visserligen alltid, men i dag är der riktigt
högtids-klädt; både stuga och kammare äro nästan förvandlade
till löfsalar. Buxbomshäcken utanför är klippt; lavendeln
blommar, och hvita liljor stå i ett glas på dragkistan i
kammaren, der en hämpling sjunger sina rena toner.
Nu kör det nedanför backen ... nej, det var inte han!
Stackars Per, som var ute på den dammiga vägen
i den värmen! Par tog fram hans sista bref; i dag skulle
han komma, ja, så stod der. Nu var han student, stod
der också, student med utmärkta betyg; tänkte med Guds
hjelp läsa på graden; magister ville han bli, sedan fick
framtiden afgöra hvad han skulle egna sig åt; men
penningar från hemmet behöfde han inga tillsvidare, emedan
en lärare vid universitet skaffat honom akademisk
kondition, Hem ville han dock nödvändigt på några dagar,
hem att ligga bakom höstackama och hjelpa till att inberga
dem. Sådan “tosing“ han är, menade far; hvad kan det
vara att resa hem för. Han måtte väl komma ihåg,
huru-dant det var; men mor sade, att i det fallet blef Per nog
en “tosing“ så länge han lefde, ty hemmet var honom
kärare än hvaije annat ställe på jorden och naturen hade
han också hållit af, alltsedan han var liten; och så sporde
mor, om far kom ihåg, huru ofta Per som barn hade
påstått, att både blommor och gräs och fåglar och allt ting
kunde tala, och far svarade att de bamslighetema kom
han nog ihåg och så läste mor upp en bit af en visa,
som gick på samma melodi som “allt under himmelens
fäste“; den visan hade Per läst upp för henne qvällen
innan han reste från hemmet sist; det var både tankar
och sammanhang i den och mor ruskade på hufvudet och
mente, att Per och ingen annan hade diktat visan, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
