- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1871 /
72

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hansson och hans häst. Teckning ur folklifvet af Anna A. Med träsnitt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Hansson, vi mena magistern, ämnar stanna hemma
någon tid. Han har skrifvit en hel bok med vackra
sånger ; låtit tryck^ den har han icke, men svenska akademien
har tilldelat honom sin stora medalj för dem, fastän Per
var nog egen att — vexla ut medaljongen: “det var derpå
gjordt“, sa’ Per. Medaljongen kunde han väl undvara,
men byn behöfde ett sockenbibliotek, och till ett sådant
skänkte han den för sin guldpenning erhållna summan,
såsom en grundplåt.

Af sångerna läste han några för far och mor, och far
sade då alltid motsatsen till hvad han sagt förr en gång;
nu sade han, i det glädjetårar sprungo fram i ögonen:
“Sådana visor skrifver inte hvem som helst. Hvar har du
tagit det ifrån ?“

“Menniskan kan intet taga, utan det varder henne
gifvet af himmelen“, svarar Per, “men“, tillägger han, “så
här har jag sjungit sedan jag var liten, fastän just ingen
hört det; och hvem vet om det icke sjunger i månget
hjerta, fastän det icke blir hvarken skrifvet eller tryckt.
Så inbillar jag mig“.

Och hvad blef det då af Per Hansson slutligen,
frågar du kanske. Blef han en stor man?

Åhnej; ja, det kommer an på huru man tager det.
Någon högt uppsatt man blef han inte, men en nyttig
menniska blef han. De ville behålla honom som lärare
vid universitetet, men dertill hade han ingen lust. Med den
förmåga han egde, ville han verka för folket; /or de
bildade voro redan mer än tillräckligt många verksamma förut.

“Är det icke folket“, sade han, “som först och främst
behöfver uppfostras för att Sverige skall kunna blifva*
räddadt? Jag har beslutat att i min ringa mån verka för
detta stora ändamål: jag vill böija med mina sockenbor
derhemma. Jag vill försöka lära dem att intet ärligt arbete
vanhedrar menniskan; att det går an att vara en upplyst man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1871/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free