Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under tiden började ett fruktansvärdt ljus uppgå för
den unge konungen. Småningom öppnades hans ögon för
den vådliga ställning, i hvilken riket befann sig, lika
mycket i följd af de stora faror, med hvilka dess yttre
fiender hotade, som af det tilltagande splitet och missnöjet
i dess inre. De ofrälse stånden glödde af hat till den
rika, mägtiga och högmodiga adeln, som i sina händer
hade större delen af landets egendom. Sjelf var denna
adel sinsemellan splittrad och oenig. Alla förenade sig
dock att i högadeln och riksrådet, der De la Gardies
parti var tongifvande, se upphofvet till de olyckor, som
träffat riket. Dess liknöjdhet, slapphet, njutningslystnad
och egoism syntes rättfärdiga de förebråelser, som mot
densamma rigtades. Allt var i oordning: förvaltning,
lagskip-ningen och krigsväsendet; men framför allt fattades
penningar, krigets lifgifvande kraft, utan hvilken
fäderneslandets försvar ej kunde utföras.
Midt i denna oreda stod den tjuguårige Carl XI,
nästan den ende, som mera bekymrade sig om
fäderneslandet, än om sig sjelf, men nedslagen af de många
olyckorna, samt, i följd af en miss vårdad uppfostran, utan
kunskaper, äfvensom utan anseende och erfarenhet att
kunna återställa verket. Han förutsåg de olyckor, mödor
och ansträngningar, som väntade honom. Nästan
förkrossad under tyngden af ständiga jobsposter, fördystrades hans
lynne alltmera; han slöt sig inom sig sjelf och betraktade
sin omgifning med misstroende, blott åt några fa
meddelande sina planer. Emellertid visade sig redan då hans
medfödda klara förstånd och hans bestämda fasta karakter
genom delreformer, efterräkningar och bestraffningar,
medelst hvilka han försökte sätta en gräns för den allmänna
förvirring, som under den föregående styrelsen inrotat sig
i statens alla angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
