Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och företagsamme danske generalmajor Meerheim, som
redan blifvit rusig vid konungens dryckeslag, till häst och
gick jemte några andra officerare och 50 ryttare mellan
Örtofta och Widarp på isen öfver Käflinge-ån. Allt var
således nära att i sista stunden ilpptäckas. Men till all
lycka blef Ascheberg, som ännu ej uppbrutit med de kring
hans qvarter, Örtofta, qvarliggande trupperna, i tid yarse
det fiendtliga ^partiets annalkande, samt utryckte med några
mindre afdelningar och dref Meerheim tillbaka samma yäg
han kommit. Den sednare, som ej såg någon rörelse på*
denna sida, slöt deraf att man gjort falskt allarm och
försäkrade vid återkomsten till danska lägret att svenskame
lågo stilla.
Å svenska sidan hade trupperna emellertid blifvit
uppställda i den ordning, som under öfvergången borde
, iakttagas. Sedan månen nedgått och mörkret utbredt sig
öfver de frusna fälten, anträddes omkring klockan två på’
natten marschen ur högra flanken till Stora Haije. I
lägret qvarlemnades de svårt sjuke, det grofva artilleriet
och hela trossen. Snart uppnåddes öfvergångspunkten,
belägen något öster om Stora Haije krutqvarn. För att
så fort som möjligt kunna verkställa passets
öfverskridan-de, hade hären blifvit ordnad på 6 kolonner, hvaraf 4,
som bildades af kavalleriet (de tvenne flyglarnes tvenne
träffen) gingo till venster, och de 2 öfriga, bestående af
infanteriet, gingo till höger; artilleriet, allenast 8
sexpun-dingar, under öfverste Asthon, följde med infanteriet. Trots
denna formation, erfordrade öfvergången dock halfannan
timme. För fotfolket och artilleriet, som tågade främst,
gick det visserligen lätt nog. Men när ryttarne skulle
följa efter, började isen braka, så att de måste afeitta och
med största försigtighet, en och en, leda hästarne öfver.
Emellertid gick allting lyckligt. Klockan var dock närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
