Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synes, som om danskarne i böijan på stående
fot ämnat afvakta syenskames anfalL Men då straxt efter
slagordningens formerande gryningens första strimma
vi-sade sig yid horizontens rand och böijade sprida en svag
dager öfver fälten, varseblef man att svenskarne redan
kommit ett godt stycke förbi venstra flanken och med
spetsen hunnit till Wallkärra, ungefär på halfva vägen till
Lund. Konung Christian och Ahrensdorf förstodo genast
meningen med denna rörelse samt läto skyndsamt danska
hären marschera ur venstra flanken i sydlig rigtning, för
att om möjligt före svenskarne uppnå Lund och få denna
stad till flankstöd. Fastän de sednare hade något
försprång, blefvo de dock tvenne gånger uppehållna under
marschen af höga gärdesgårdar, hvilka först måste
ned-rifvas af Budbergs dragoner, som för detta ändamål
nödgades afeitta, hvarigenom danskarne snart lyckades uppnå
samma höjd som svenskarne, så att båda härarne hade
lika långt till Lund. Nu böljades, under det dagern
ständigt ökades, en ordentlig kapplöpning. Å ömse sidor
påskyndades marschen efter yttersta förmåga. De båda
främsta flyglarne trafvade ett godt stycke framför infanteriet
och den öfriga hären.
Det slagfält, der den egentliga striden utkämpades,
sträckte sig mellan byn Wallkärra och staden Lund, ett
par tusen alnar å ömse sidor om stora landsvägen till
Landskrona. Marken gick här i sakta böljande vågor,
som ej kunde hafva något märkbart inflytande på stridens
gång. Yida vigtigare i detta hänseende voro de i Skåne
allmänt brukliga, höga och nu frusna sten- och
gärdesgårdar, hvilka ständigt lade hinder i vägen för
kavalleriets, hufvudvapnets rörelser. Den högsta punkten på
slagfältet var den branta Allhelgona-backen, som reste
sig nordost om staden och på hvilken då ruinerna af en
gammal kyrka stodo qvar, men som nu till större delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
