Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett tappert försvar och ett handgemäng, som
Bjelke sjelf kallar “rudare än hela dagen tillförene", blef
det danska kavalleriet nödsakadt att rymma fältet samt
att qvarlemna infanteriet och artilleriet. En del af det
svenska rytteriet högg nu in på det öfvergifna fiendtliga
fotfolket “i en djefvulsk måtto" och med så stor
förbittring — som isynnerhet rigtades mot de holländska
matroserna, hvilka man menade ej hade på landet att gora —
att troligtvis ingen enda undkommit, om ej Helmfelt
blifvit blodbadet varse och genom sitt inflytande lyckats rädda
de svaga öfverlefvoma.
Under tiden förföljde återstoden af rytteriet under
konungen och Ascheberg det danska, som likväl i följd af
hästames bättre beskaffenhet lyckades undkomma öfver
gärdesgårdame mejlan NÖbbelÖf och Wallkärra samt
efterhand åter formera sig på andra sidan om det af en liten
dalgång bildade passet. Svenskarne, hvilkas hästar ej
orkade följa efter samma väg, försökte då genom Wallkärra
by uppnå fienden och afskära honom återtågot till
Landskrona. Men de emottogos här på ett blodigt sätt af 3 till
400 man af danska gardet under öfverste Bibau, som
redan förut dragit sig tillbaka och fastsatt sig på
kyrkogården, hvarifrån det med mördande salfvor helsade de
svenska ryttarne, så fort de försökte framrycka. De sednare,
som i den tilltagande skymningen ej sågo huru stark
fienden var, eller om han möjligtvis erhållit någon
undsättning, afstodo derföre tillsvidare med anfallet.
Men konungen ville ej så lätt släppa tag, ej heller
tillåta att någon fiende fanns qvar på slagfältet, hvarföre
han beslöt kringgå Wallkärra till höger för att afskära
det fiendtliga rytteriet återtåget, samt att låta fotfolket,
som ännu ej anländt, storma kyrkogården. Han ordnade
derför, så godt mörkret tillät, rytteriet öster om Wallkärra. och
satte sig i marsch öfver passet. Men när han kom öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
