Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Sagan. Poemer af Malte Mill - I. Pintorpar-frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Dansken nu for fästet kom, för att belägra det,
Hon, kommendantens kommendant, straxt det nppgifva lät
Emot en lösen, den hon tog
Och nti lugn frän fästet drog
Tills man till döds herr Erik slog
För hustruns trolöshet.
Men enkefrun höll modet än och höll med modet färg
Och bygde uti Sörmland upp det stolta Eriksberg.
Det bygdes på förrädiskt brott,
Ty lösen, hon för Örsten f&tt,
Grundstenen blef i hennes slott
Och murbruk torparmärg.
Och »torparpinor» under jord hon i sitt slott lär byggt,
Dit ifrån maka, barn och gård mång torpare blef ryckt»
Och 8e’n hon mjölka lät hans ko
Och slagtade för sig hans so
Och plundrade hans öde bo;
Så hon huserat styggt.
Dock i sitt nya slott, det sägs, hon ingen nattro fann;
Och tudags, innan sommarsol ännu ur hvilan hann,
Man henne fick på trappan se,
Der argt hon stod och mönstrade
Hvar dagsverkskarl, hvar torpare —
Ve då hvar solig man!
Det sägs, en fattig torpare en gång hann fram för sent;
Då blef pintorpar-frun befängd och svor förbannadt rent.
Så hvass i synen som en mård,
Hon svor, mot alla böner hård,
Att vräka torparn från sin gård,
Om dagsverket blef klent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
