Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Sagan. Poemer af Malte Mill - I. Pintorpar-frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gick sä att om öronen det just i 1 of ten hven
Och trädet flög med topp och rot och stam och qvist och gren,
Och gärdesgårdar röko knll
För så förtviflad ilfärds skull,
Grindstolpar kunde ej stå lull —
Nu är man framme re*n.
På trappan stod pintorpar-frun och blef om kinden blek,
När hon fick skåda torparns färd på stammen af en ek.
Och hästarna hon kände väl:
Herr Erik, hvilken slogs ihjäl,
Och hennes egen broders själ —
Nu modet henne svek.
När torparn med sin körsven kom i grönskande sufflett
Till borggårdsporten susande, då gick det ej så rätt.
I trånga porten kördes fast,
Och gubben ropade i hast:
»Hvad, Erik, knäar du, din gast!»
Och klatsch på klatsch hven tätt.
Den stackars torparn steg nu af och lyfte på sin hatt.
Ått buga för sin körsven, som på löfrik kuskbock satt.
Men denne var försvunnen nu.
På trappan låg neddignad fru,
Som gulblek sade: »kära du,
Det var ett gräsligt spratt!»
Men torparen, som ridit så på en förtrollad stock,
Med hustru och med barn i fred på torpet satt ändock;
Och aldrig mera talte han
Om den der gubben och hans spann;
Dock sägs att hustrun svafvel fann,
Som stänkt på mannens rock.
Malte MM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
