Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska upptäcktsresor i Polartrakterna af C. R. Sundström. Med 2:ne träsnitt, samt porträtter i stålstick af Otto Torell och Adolf Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens hufyudsakliga ändamål, efter hvars ernående
expedi-tionsföretaget skulle anses som fullkomligen lyckadt“. Genom
en enskild persons frikostighet bereddes dock tillfälle för
en zoolog att medfölja, och härtill utsågs en tredje
deltagare i 1861 års färd, A. J. Malmgren. 1864 års
expedition undersökte först vestkusten från Isfjorden söderut,
hvarefter Sydkap kringseglades och den mellan
Vest-Spets-bergen och Stans Eoreland inskjutande Storfjordens kuster
utforskades. Derefter styrde expeditionens fartyg,^ “Axel
Thordsen“, ännu en gång omkring Sydkap i afeigt att längs
utefter vestra kusten framtränga till Spetsbergens norra
sida och vidare så långt mot norden som möjligt för att
undersöka isförhållandena derstädes under September månad.
Men under denna seglats påträffades flera båtar med
skeppsbrutna, hvilka nödvändigt måste bergas, hvarigenom det
lilla fartyget blef så öfverfyldt med folk, att “det hade
varit en fullkomlig galenskap att segla längre mot norden
utan nödigt förråd på mat och vatten“. Kursen sattes
sålunda på Tromsö, dit ankomsten skedde den 13 September.
Slutligen torde vi böra nämna, att expeditionens
medlemmar på bortresan under ett par dagars tid anstälde
forskningar och iakttagelser på Beeren Eiland. Denna färd finnes
beskrifven i det af Dunér och Nordenskiöld år 1867
ut-gifna arbetet “Svenska Expeditioner till Spetsbergen och
Jan Mayen“, hvilket äfven redogör för en färd till hafvet
i trakten af ön Jan Mayen, hvilken år 1863 utfördes af
d:r A. Qvennerstedt ombord på ett norskt fångstfartyg.
Ehuru fartyget för isens skull ej kom ön så nära, att
någon landstigning kunde företagas, har dock Qvennerstedt
lemnat intressanta upplysningar om skäljagten m. m. från
denna del af Ishafvet.
År 1868 företogs den tredje större svenska
expeditionen till Spetsbergen med hufvuduppgift att framtränga så
långt norrut som möjligt, “dock utan att göra några barmliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
