Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nornorna. Poem af Wilhelmina. Med illustration efter Prof. J. P. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af ljuset blef eld, och den glödde
På djupet af konstnärens själ;
Och höga idéer den födde,
Som höfdes den väldige väl.
De strålade, fladdrade, brunno,
Och tanken, blott, hade dem fast.
Men knappast till jorden de hunno,
Så hade de stelnat i hast.
Ja, stelnat jn bilderna hade,
Men stelnat i ädel metall,
Så svart, som materien lade
Sin hand på dem — vänlig, men kall —
Idén var förkroppsligad vorden
Af konstnärn. — Så måste ju bli
Det herrligas treklang på jorden:
Materia, konst, fantasi.
Beundrande stodo vi alla
Och sågo ... Hvad? — Nornorna tre,
De döttrar af höga Valhalla,
I sköna gestalter sig te.
Ver dandi med blicken ses dröja
På oss, djupt allvarlig, men huld,
Och lyfter en flik af den slöja,
Som höljer den slumrande Skuld.
Och lätt hon på Urda sig stöder,
Den älskvärda minnenas mö,
Hvars sinne evinnerligt glöder
För tider, som lagt sig att dö;
Då mandom och kraft var i norden
Och frihet kring tempel och hög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
