Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af P. Fr. Mengel - Frans Schartau - Johan Liljencrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga plats å börsen; icke heller å de bestämda timmarne
å sitt kontor, der han icke yar den minst arbetsamme.
En kall dag i Januari månad innev. år (1870) kunde han
ej förmås, att afstå ifrån att ledsaga en gammal yän till
dennes sista hvilorum på nya kyrkogården. Schartau
ådrog sig då en svår förkylning, hvilken han trodde sig
äfven nu kunna öfvervinna med den så ofta förr
bepröf-vade fasta viljan; han vägrade flera dagar att tillkalla
läkare, infann sig ännu några dagar på kontoret; men
sjukdomen öfverväldigade honom och han afled den 12
Januari i sitt 73:dje år.
I Schartaus yttre låg något imponerande, som ingaf
vördnad och förtroende. Under den sträfva ytan
klappade ett varmt hjerta, men “pligternas isregion bär inga
poetiska blommor". Han var en öfvertygelsens man och
på denna grund beslutsam, fast och djerf: fruktan var
un ier alla omständigheter för honom främmande.
Samvetsgrann i allt, hänfördes han dock stundom af sitt
häftiga lynne; men välmenande var han och rätt ville han,
och derföre var det som han ock med kraft ville göra
sin vilja gällande, utan alla omvägar gående rakt på
målet; ty intriger hatade och bekämpade han öppet och
skoningslöst. Han var en god make och far, en trofast
vän och utöfvade stor välgörenhet i tysthet.
Jolia/ii Liljencrantz.
Otvifvelaktigt skall forskaren uppdaga mycken likhet
i skaplynnet hos den förste Johan Liljencrantz — konung
Gustaf HI:s gunstling — och dennes afkomling i ljerde
led, den Johan Liljencrantz, — konung Carl XV:s gunst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
