Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Drottning Lovisas välgörenhetshistoria, tecknadt af Marie Sophie Schwartz. Med 2 illustrationer och ett porträtt i stålstick af Drottning Lovisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och få åse högtidligheterna vid vigseln, utan att vara bland
bröllopsgästerna. Jag kände mig öfvermåttan lycklig. Hjerta
och fåfänga voro tillfredsstctlda. Jag drömde mig en hel
lefhad full af samma fröjd och samma belåtenhet. Dagen
derpå fördes jag af min man till mitt nya hem och här
framlefde jag ett år fullt af glädje, öfverflöd och lycka.
— Derefter mulnade min lefhads himmel. Min man
företog oupphörligt längre och kortare resor. När han kom
hem, hände det att han icke alltid var vid godt lynne och
så småningom förändrades hans sätt fullkomligt. — Han
Var visserligen ännu vänlig, men blef för hvaije resa
kallare och likgiltigare. — Då jag en gång förebrådde
honom, att han lemnade mig ensam, sade han, att affärer
tvingade honom dertill och föreslog då, att min mor skulle
flytta till oss. Hon gjorde så äfven och Öfverlemnade i
hans händer hela sin förmögenhet. Efter detta
arrange-ment kom åter en kort och glad tid och så föddes mitt
första barn. Året derpå återtog min man sina resor och
nu hände det, att han kunde vara borta flera månader.
Han uppehöll sig ibland långa tider i Hamburg.
När jag varit fru omkring fem år, gifte sig en af våra
grannar baron ** med ett fruntimmer, som innehaft en
befattning hos kronprinsessan. Med henne kom jag i
ganska lifligt umgänge och då vi voro tillsammans, talades
alltid om prinsessan. Hon beskref huru god, huru enkel
och huru flärdlös hon var. Alla i hennes omgifning
älskade henne, och alla som voro i behof och vände sig till
henne blefvo hulpna.
När min man var borta, utgjorde det min tröst att
sallskapa med fru ** och tala om kronprinsessan.
En dag — det var under en af min mans utflygter, så
att jag och min mor voro allena hemma — fingo vi besök
af en annan granne, fru Dalinius. Hennes man hadfe varit
förmögen, men blifvit fattig så’ att han nu hyrt sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
