Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Drottning Lovisas välgörenhetshistoria, tecknadt af Marie Sophie Schwartz. Med 2 illustrationer och ett porträtt i stålstick af Drottning Lovisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att betala någon af sina skulder. Det blef omöjligt
att undgå det sista hårda slaget, i synnerhet som min man
sjuknade i svår reumatisk feber. Kreditorema togo allt
hyad vi egde, med undantag af den säng, hvaruti min
man låg. Min mor sålde sina nipper, utom det äldsta
familjesmycket. Hon tog sig så hårdt häraf, att äfven
hon sjuknade. Min belägenhet var fruktansvärd. Tvenne
sjuka och ingen annan inkomst än den ringa afkastmhg af
det arbete, fru Dalinius skaffat min äldsta dotter Sjelf
kunde jag föga eller intet arbeta, emedan min tid
uteslutande togs i anspråk af de sjuka.
Oaktadt alla våra ansträngningar kom nöden oss allt
närmare. Vi hade måst lemna vår lilla våning och på
fru Dalinii förböner erhållit ett rum på ned ra botten; der
bodde vi nu, de båda sjuka, jag och tre barn. Elera
gånger, då nöd och bekymmer voro nära att förkrossa
mig, föreslog fru Dalinius att söka hjelp för mig hos
drottningen, men min stolthet afhöll mig från att medgifva
detta. Ack, jag hade från barndomen lärt mig att högt
akta mitt familjenamn, och jag ansåg som en svår
förödmjukelse att nödgas bedja om hjelp, äfven hos
drottningen.
Slutligen, då alla resurser voro uttömda och min mors
sjukdom antog den karakter att döden måste blifva dess
slut, tog jag fram det gamla familjesmycket och bad fru
Dalinius om hon skulle vilja bjuda ut det åt drottningen.
Hon svarade, att hon skulle gå upp dermed till slottet.
Jag återvände till vårt rum. Min mor yrade; min man
klagade och qved af reumatiska smärtor; min äldsta dotter
sydde och gret, de båda yngre sutto vid mormors säng
och tårarne badade deras kinder. Jag kände mitt mod
öfvergifva mig. Tyst gick jag fram till min mors säng
och satte mig vid hennes hufvudgärd. Det susade för
öronen och svartnade för ögonen. — Jag hade vakat natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
