Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Historisk skildring af Mattis. Med 4 teckningar af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde den unge konungen fram midt ibland den väldiga
skaran af krigare och förklarade, att han samlat dem hit
för att af dem begära hjelp att rädda det älskade
fosterlandet, hvars olyckliga ställning han med gripande ord
skildrade. Officerarne åhörde honom tysta och bestörta.
Konungens skarpa blick urskilde snabbt den olycksbringande
tvekan, som stod att läsa på de flestas ansigten. Höjande
stämman återtog han:
“Det var till edra förfäder, som Gustaf Wasa och
Gustaf Adolf i farans ögonblick vädjade och fann hjelp.
Skall jag förgäfves vädja till er? Är ej detta
fosterland lika dyrt och kärt för eder som för edra fäder?
Väljen, antingen att föra eder konung, som med förtroende
öfverlemnat sig åt eder, besluten att offra sitt lif för edert
och Sveriges väl, till stupstocken, eller ock att följa och
med honom dela äran att hafva räddat fäderneslandet “
Han slöt, nien nu bröt hänförelsen fram och tystade
ned alla betänkligheter. “Vi äro färdiga att följa och dö
med vår konung,“ ljöd det från alla kanter. Och så blef
trohetseden svuren af* alla, undantagandes af ett par och
sedan Gustaf med djup värma tackat dem, lyfte han
handen mot höjden och upprepade sin försäkran, att han intet
annat eller högre åsyftade än att rädda fäderneslandet från
parti välde och sjelfsvåld samt sjelf blifva den förste
medborgaren bland ett fritt folk.
Åter strömmade jublet och bifallet mot honom, och ’
strålande af glädje och mod samt åtföljd af hela
officers-skaran trädde han ut på borggården och talade till
soldaterna, som svarade honom med höga lefverop.
Det var detta sorl som till fönstren lockade
rådsherrarne, hvilka i rådsrummen afvaktade sin unge furstes
ankomst för att i fäderneslandets namn underdånigt förklara,
att man nödgades försäkra sig om hans person. Det var
visserligen en vacker anblick för rådsherrarne att se detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
