- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1872 /
98

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - «Maj i byn.» En tafla från slättbygden af Sylvia. Med 2 illustrationer af G. Broling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

står i Herrans hand. Nils kan allt berga sig och flera
till, om det gäller; men roligt vore, om grannarne ville
tro att hennes Nils gjorde ett riktigt hej dundrande parti.

Så tttogefarligen tänkte mor Eskils,* då hon tömde sin
tredje och sista kaffekopp, och nu sällade hon sig till ett
par gifta qvinnor, som just talade om Else och som
be-stämdt sade sig veta, att Bergqvisten en gång skulle skänka
henne sitt hus.

“Jag glömmer ^ldrig den här qvällen/* sade Nils, i
det han räckte åt Else en tallrik full med löskokta ägg.
“Tänk på mig, när Else kramar sönder skalet...“

‘‘H varför då?“

“Jo, se då. . . jo, se det är så, att jag då faller Else
i tankarne hvar gång hon sedan äter ägg.“

“Nå, se det skall jag lägga märke till.“

Sedan man öfverlag bjudit omkring smör, bröd, ägg
och bränvin, dansade man ännu några danser, och först
när morgongryningen bröt in, började man tänka på
uppbrott. Mor Eskils och hennes son togo svängen om
Bergqvisten s för att följa Else hem.

“Jag har aldrig varit på något dansnöje förr,“ sade
,El8e, “men jag har skött barn, och när frun spelade i
skymningen, så dansade jag med barnen, och bara man
hör musiken, så går det alldeles som af sig sjelf.“

“Det var en rar flicka, henne tycker jag om, “sade
mor Eskils under hemgåendet, men Nils svarade aldrig ett
ord, der han på ängen gick stilla bakom henne.

“Se så, nu kom Else först hem,“ småmuttrade herr
Bergqvist, som blef väckt af en lätt knarrning uppöfver
sig. “Folknöjen kan visst vara bra för folket, men när
man hunnit högre upp .. . Nej, nu skall det vara stopp så
sannt jag heter Bergqvist! Else skall ha hatt och så vill
jag bjuda hit magistern.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1872/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free