Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torpet. Poem af Tammelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torpet.
Ett litet torp i skogen står
Så undangömdt för verldens öga,
Der sorgen aldrig fäste får
Och dystra tankar trifvas föga.
Der är så soligt, är så gladt,
Fast höga furor tätt det skugga,
Fast dagens strålar lysa matt
Och lyckans håfvor äro njugga.
Det har sin enda rikedom
I kärleken, som allt förgyller,
En kärlek, lika ren och from
Som någonsin ibland idyller.
Jag vida kring i verlden drog
Och salar såg med gyllenläder,
Men sällan egaren fick nog
Och sällan fann jag verklig heder.
Jag fann, hur lätt man vilse går
I stora städers yra hvimmel,
Hur litet menskan der förstår
Att bana vägen till sin himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
