- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1872 /
117

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaren vid Agnefit. En saga från medeltiden af Bias. Med illustration af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likt toppen pä en gammal skyhög gran. Det yar en så
kallad takryttare, en onyttig prydnad, hvilken redan lutade
till sitt förfall. Ute på’ fjärden syntes en’ större segelbåt
med mörkt och trasigt vadmalssegel styra öster ut. Yid
rodret syntes en storväxt ung man i slokig, bredskyggig
filthatt och yfvigt ljust skägg, hvilket aldrig tycktes ha
känt hvarken sax, rakknif eller kam. Eör-ut satt en ung
qvinna i tarflig drägt, men ganska frid och fager. Tätt
invid masten satt en liten pilt, som såg ut att vara mycket
sjö-van fastän han var ung. Man kunde så väl hos mannen
som qvinnan skönja en märkbar oro, och båda bemödade
sig så mycket som möjligt att få fart på båten. Gossen
satt med ett barns bekymmerslöshet och lekte med några
på båtens botten i vatten liggande fiskar. Bland desse
märktes en ovanligt stor lax, hvilken blott af ett djupt
yxhugg i stjärten hindrades från att med ett väldigt hopp
vända åter till sitt rike. Både fadern och modern
blickade tidt och ofta oroligt tillbaka till staden, liksom
fruktade de att bli förföljda. Mannen höll högt upp i vinden
och drog hårdt till skotet. Qvinnan lagade ifrigt ett hål
på focken och bemärkte derunder noga mannens rörelser
för att vid behof bistå honom.

“Nu lägger bispens båt ut!“ skrek pojken, och i
detsamma syntes eji stor båt, bemannad med fyra karlar, lägga
ut från Strängnäs båtbrygga och sätta till segels.

“Heliga jungfru, stå oss bi !“ suckade qvinnan
andäktigt. “Den stränge bispen blir ej nådig, om han får
fatt os8.“

“Ah, ingen fara,“ anmärkte fiskaren kallt, i det han
betraktade den främmande båten och såg på himlen.
“Vinden tager till, och den där drögen hinner ej upp oss.
Värre hade det varit, om de haft Tynnelsö-båten. Då hade
det ej räckt till att anropa den heliga jungfrun eller alla
himmelens helgon. “

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1872/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free