Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppar Olof. En skärgårdshistoria satt på rim af Frans Hedberg. Med titelvignett af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om priserna på ved i stan, och priserna på salt,
Om koleran i Petersburg, och himlen vete allt.
Men hur det var så kom man ock att tala litet grand
Om skeppar Olof och hans dåd på Stora Möjans strand.
»Ja, Herren vete,» länsman sad’, »hvar han till slut tog landr
En bit af skutan lär man sett på Sandhamu invid strand.
»Och vaktaren på Grönskärs fyr, han påstår sig ha sett
Eu skuta som gick ut till sjös, och sjönk som sten med ett!»–
»Han borra henne visst i sank, för att ej tagen bli,»
Sad’ bondefar, »ty karlen var ju rakt i raseri!»
»Och flickan lär ha flutit opp,» en fiskarhustru sad’,
»Invid ett skär som ligger tätt intill Norrtelge stad.»
i
»Men fiskar-And^rs,» frågade nu länsman bondefar,
»Hur tog han saken, kära du, och säg hur han det har?»
»Hå kors! Han var som tokug rakt i hela året sen, *
Och kärngen hans var likadan, jag mins det fuller än!»
»Och ofta sa’ de båda två,» föll bondmor hastigt in,
»Att bara Elin kom igen, så fick hon skepparn sin!»
»Jo jo,» tog komministern nu till orda, »så det går,
Man tar nog sken i vackra hand, när intet återstår!
»Och jag vet bäst att hon sa’ nej ännu i sista stund,
Så nog sjönk hon som ogift mö i hafsens djupa grund!»
»Men ge’ mig si,» sa’ bondefar, »ett år är det väl, säg?
Sen fiskar-Anders sålde bort sin gård, och for sin väg.
»Då var han glad som aerra dö, och kärngen likadan,
Det fanns rakt intet tecken qvar af sorgmodet minsann!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
