Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heimer och Aslög. Poem af Frans Hedberg. Till en tafla af Prof. Aug. Malmström. Med stålstick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här lurar ej mord, ej mörkt försåt
På dottern af Fafnersbane.
Här gästar friden på ödslig stråt; —
Träd ut, liten Aslög, och stäm din gråt,
Medan ljusare tid vi ane!»
Och ut träder Aslög med gullgult hår,
Ur harpans skyddande gömma;
Hon ler mot Heimer, hon torkar sin tår,
Och gubben den gyllene harpan slår,
Att mäktigt tonerna strömma.
Och på deras vingar en brokig bild
Far fram förbi barnets öga,
Med Spangarheds hexa, led och vild, —
Men längst i fjerran står stolt och mild
En skepnad — hvem är den höga?
En kungakrona hans änne bär,
Och ryktet hans lof förtäljer;
Han kommer på draken till Norges skär,
Och hufvudet högre än alla han är,
Och jungfrun till drottning han väljer.
Högt harpan klingar i Heimers hand,
Liten Aslög lyssnar till ljuden!
Det fredlösa barn på främmande strand
Ler aningsfullt, med kinden i brand,
At den blifvande kungabruden!
—ed—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
