Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert af Claes Lundin. Med 2 illustrationer efter taflor af Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlden, under det man ännu här hemma visste föga eller
intet om hvilken utomordentlig talang fosterlandet egde
uti den unge i Paris vistande landsmannen.
Nyssnämnda tafla var den här ofvan omtalade,
hvilken framställer det ögonblick, då drottning Kristina
befaller sina drabanter att mörda Monaldeschi. Taflans öde
i Paris och Stockholm känna vi. Nu var Höckert med
ens framdragen ur mörkret. Snart hette det icke annat
an “vår unge talangfulle konstnär “, och om en och annan
konstvän ännu gick och såg betänksam ut, när Höckerts
namn nämndes, så var dock isen i det närmaste bruten.
Samtidigt med taflans utställande i Stockholms
konstförening, gjorde konstnären sjelf ett besök här och
tillvann sig genom sina personliga egenskaper många vänner.
Innan 1853 års utgång återvände Höckert till Pari&
såsom svenska konstakademiens stipendiat och stannade
der i flera år. Skizzepm från Lappland drogos fram ur
sina gömslen och en bland dem, minne af eu gudstjenst i
ett Lappkapell, bestämdes att tjena såsom motiv till en
stor tafla, hvilken skulle visas på den stora
verldsutställningen år 1855, till hvilken alla bildande konstnärer i Paris
från och med böijan af år 1854 rustade sig med sina
bästa krafter.
Under det Höckert icke föraktade att njuta den glada
sidan af pariserlifvet, tog han äfven den allvarliga till
föredöme och arbetade träget på sitt stora verk. Han
var ännu ung, 28 år, spirituel och talangfull, och fullt
förtrogen med det tekniska, käncle han sig redan säker på
sin sak. Han måste lyckas. Yid den derför bestämda tiden
var den stora taflan färdig, den tafla, hvilken, såsom
skalden sjunger, ställer mästaren
“— — — —–i oförgänglig dager
Och låter honom dela Rembrandts lnger.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
