Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert af Claes Lundin. Med 2 illustrationer efter taflor af Höckert - Mormors öga. Poem af Wilhelmina. Med illustration efter en tafla af Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad en efterverld kommer att tänka om konstnären
Johan Fredrik Höckert kunna vi ej förutsäga, men
samtidens tanke var att ej ofta funnits en så rikt utrustad
konstnärsnatur, hvilken verkade inom den krets, der han
fann sig bäst, och det var inom koloritens hänförande
verld. Han kände sin styrka och försökte ej något
utanför denna. Färgens kraft och harmoniska stämning — det
var Höckerts uppgift, och den uppgiften löste han i
allmänhet på ett sätt, som tillfredsställde det kon stbild ade
sinnet. Yi tänka derför, att lifvet väl infriade de löften,
det gifvit om den konstnär, hvars solbelysta bana vi här
sökt skildra. C. L.
Mormors öga.
(Till en tafla af Amalia Lindegren.)
Får jag trä’ på mormors öga?
Ropte liten dalmaspys.
— Nej, mitt socker; ingen nys
Har du om hur de ä’ tröga,
Dessa blaggarnstrådar grå,
Helst för dina fingrar små.
Ja, men mormor ser ju inte.
Jag ser mycket bättre, jag.
Mins, jag trädde på, en dag.
Ack, om mormor sig påminte!. . .
— Godt, mitt minne är så kort.
Tappa inte synåln bort.
Der han sitter nu och träder,
Med en ytterst vigtig min,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
