- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1872 /
196

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Niklas Tengberg, af Axel Krook

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

historikern ännu mera vid den gamles hem, som snart
äfven blef hans.

Tengberg tog graden, blef docent i historia och, då
Bring afgick, äfven professor samt måg i huset. Penna
hastiga befordran väckte ej ringa uppseende, emedan
åtskilliga ansågo sig förbigångna. Men Tengberg visade
snart att han, fastän ung, kunde värdigt bekläda
professorsstolen. Af sin gamle lärare och svärfar hade han lärt sig
dennes syntetiska metod, och inverkningen deraf framträdde
i de få arbeten Tengberg hann att utgifva. Så skrifver
han någonstädes: “Frestelsen är stor att anse mången
vare sig glädjande eller sorglig företeelse såsom det
herr-skande statsskickets alster, om den också antingen är den
sent utvecklade brodden af ett förflutet tidehvarfs utsäde
eller ett hastigt rotfastad t frö, inflyttad t af den allmänna
verldsbildningens fläktar. Yill man derför förvissa sig om
att icke tillskrifva en statsform verkningar, som hafva helt
andra orsaker, så gifves intet annat medel än att intränga
i densamma och liksom ur dess grundvalar se fram q välla
källorna till välsignelse eller förderf för samhället.“ I
enlighet med detta sitt * betraktelsesätt måste han bli en
motståndare till den af våra historiéskrifvare, som från och
med Karl X Gustaf tecknat våra konungar med något
ensidig penna och, för att begagna ett af Tengbergs kanske
något väl skarpa yttranden, “satt lyckan högre än dygden“;
och på samma gång kunde han bedöma t. ex. Karl XII
med mindre spetsborgerlighet samt i honom se den
tragiske hjelten under ett öde, som måste följa af gifna
förhållanden. Han ställer sålunda i en enkel men djerf sats
fram den stora gåtan och lägger tidehvarfvets tragik fram
i hela dess gripande kraft, då han yttrar om slutakten i
Karl XII:s krigsdrama: “För att Karl skulle förmå sig’
till fred, fordrades, att han inför sig sjelf skulle erkänna,
att hans strid varit förgäfves, att Sveriges herskaretid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1872/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free