Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Olof Gabriel Hedengren, af P. Fr. Mengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manna ekonomiska förlägenhetens afhjelpande“, ehuru sättet
för en så omfattande åtgärd aldrig’ kunde tydligt angifväs.
Att äfven Hedengren slöt sig till detta parti var lätt
förklarligt, äfvensom att han inom det intog ett framstående
rum, ehuru han, dock undantagsvis, uppträdde mot den
krassa egennytta, som partiet oförbehållsamt lade i dagen.
Hans bortgång var för detta parti en stor — ja, man.
kan säga: en oersättlig förlust: i hand väsende låg något
egendomligt tilldragande, han var en öfvad talare med
grundliga insigter i många ämnen, och framför allt hans
af alla erkända ädla karakter, spridde en väl behöflig glans
öfver partiet, hvilket i öfrigt just icke genom några
framstående talanger eller högsinnade tänkesätt förvärfvat sig
anseende.
Att en man med så rörligt lynne och som nödgades
och äfven gema ville tala med så många i landtbruk,
politik och religion, icke kunde af brist på tid egna sig åt
skriftställeri, torde lätt inses. Emellertid har han
producerat åtminstone två skrifter, som blifvit tryckta: den ena
en kort, men mera torr redogörelse för riksdagsperioden
1867—69, afsedd för hans kommittenter, den andra,
författad tidigare, med den besynnerliga titeln: “Ändens tid“,
.i hvilken han betraktade de stora verldshändelserna ur de
synpunkter, som ham uppfattning af Uppenbarelseboken
gaf vid handen.
Ännu sista dagen Hedengren lefde tycktes han vara
fullkomligt frisk: men på aftonen kort förrän han skulle
förrätta bönen med sitt husfolk, kände han sig lindrigt
illamående, hvilket dock ej hindrade honom att med
allvarlig värme utöfva sitt kall, gick derefter med sin
maka ut en liten stund i fria luften; snart förmådde han
dock ej tala och afled utan alla tecken till plågor, lugnt
och stilla på morgonen den 6 December 1870, femtioåtta
år gammal.
Svea, 1872. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
